Vilken skala ska en situationsplan ha?

Kort svar: för småhusärenden efterfrågar kommuner normalt skala 1:400 eller 1:500. Det avgörande är att skalan är angiven, att ritningen faktiskt stämmer med den – och att den fortfarande stämmer när handlingen skrivs ut.

Uppdaterad 2026-10-10. Din kommun anger kraven för ditt ärende i sin checklista – står det en annan skala där är det den som gäller.

Vad skalan betyder i praktiken

Skala 1:400 betyder att 1 millimeter på papperet motsvarar 400 millimeter – 0,4 meter – i verkligheten. En normaltomt ryms då bra på ett A4 i liggande format, med plats för måttsättning och ritningshuvud:

Skalenlig är ett löfte om varje linje

Att en ritning är skalenlig betyder att en handläggare ska kunna lägga en skalstock eller linjal var som helst på ritningen och få rätt verkligt mått. Det är därför en situationsplan alltid har en skalstock – en ritad mätsticka – utöver den angivna skalan: skrivs handlingen ut förminskad eller förstorad avslöjar skalstocken det direkt, och den som mäter kan fortfarande räkna om korrekt.

Det ställer i sin tur krav på utskriften: en PDF i skala 1:400 är bara skalenlig om den skrivs ut i 100 % storlek, utan "anpassa till sida". Våra dokument anger både skala och pappersformat i ritningshuvudet så att det går att kontrollera.

Måttsättning: skalan ersätter inte måtten

Även på en perfekt skalenlig ritning ska de mått som betyder något stå som siffror: åtgärdens bredd och längd, och avstånden till tomtgränserna, vinkelrätt mätta. Handläggaren ska aldrig behöva mäta själv för att hitta de avgörande talen – skalenligheten är kontrollmöjligheten, måttsättningen är beskedet.

Ett praktiskt problem uppstår när ett viktigt mått är litet: ett avstånd på 1,0 meter är bara 2,5 mm på papperet i 1:400. Mått som blir smalare än ungefär 2–3 mm på papperet går inte att texta läsbart mellan sina gränslinjer – därför ritas de utflyttade: måttlinjen läggs utanför det trånga utrymmet med hjälplinjer in till de punkter måttet avser. Så gör vi i våra dokument, och så ser det ut i klassisk ritningspraxis.

Vanliga skalfel som ger komplettering

• Skärmdump ur en karttjänst utan angiven skala och utan skalstock – går inte att kontrollmäta.
• Frihandsskiss där byggnaden ritats "ungefär rätt" – ser ut som en ritning men är inte skalenlig.
• Utskrift med "anpassa till sida" – handlingen var skalenlig som PDF men är det inte längre på papperet.
• Skala angiven men inte hållen – måtten i siffror stämmer inte med det ritade. Det är felet som är svårast att upptäcka själv och enklast för en handläggare att hitta.

Punkterna är redaktionella exempel på brister som gör en handling svår att granska – inte en återgivning av någon kommuns beslutspraxis.

Vill du se hur det ser ut när allt stämmer: exempel på färdiga situationsplaner. Ska du göra jobbet själv finns hela arbetsgången i guiden för att rita en egen situationsplan – och vill du hellre se hur det går till när vi gör den: så går det till, steg för steg.

Vanliga frågor